Ingemar Johansson: VM-titeln mot Floyd Patterson och karriären som Ingo

Ingemar Johansson är den boxare som gav Sverige dess enda VM-titel i tungvikt genom tiderna. Den 26 juni 1959 slog han den obesegrade amerikanen Floyd Patterson på Yankee Stadium i New York och blev över en natt landets största idrottsstjärna, en bedrift som fortfarande gör honom till den mest kända svenska boxaren.

Vägen dit gick via en amatörkarriär i Göteborg, ett OS-silver som togs ifrån honom i 31 år, och en proffskarriär där han vann 26 av 28 matcher, 17 på knockout. Här är hela historien om mannen som kallades Ingo.

Vem var Ingemar Johansson?

Ingemar Johansson hette egentligen Jens Ingemar Johansson och föddes den 22 september 1932 i Göteborg, son till muraren Jens och Ebba Johansson. Familjen flyttade runt i staden under uppväxten, från Landala till Johanneberg och senare Västra Frölunda, och pojken arbetade själv som stensättare innan boxningen blev ett yrke. Han gick med i Redbergslids Boxningsklubb som trettonåring 1945, sedan han bevittnat en match i Mässhallen i Göteborg och blivit fast för sporten.

Amatörkarriären gick snabbt uppåt. Johansson vann tre raka svenska mästerskap i tungvikt från 1950 och tog sig därefter till landslaget, med en boxningsstil som byggde på gott fotarbete och ett tungt högerslag snarare än ständig aggression.

OS-skandalen i Helsingfors 1952

I OS-finalen i Helsingfors 1952 mötte Johansson den storvuxne amerikanen Ed Sanders. Johansson boxades passivt och avvaktande, en taktik domarna inte accepterade: han diskvalificerades för passivitet och fick lämna arenan under publikens burop. Svensk press var obarmhärtig, kallade honom “Springemar” och en skam för landet, och han förbjöds till och med att delta i avslutningsceremonin.

Ironin är att just den avvaktande stilen senare blev standard hos storheter som Muhammad Ali. Upprättelsen dröjde ändå 31 år: först 1982 erkände Internationella olympiska kommittén att beslutet varit fel, och Ingemar Johansson fick till slut sin silvermedalj.

Hur blev Ingemar Johansson världsmästare mot Floyd Patterson?

Efter OS blev Johansson professionell under managern Edwin Ahlqvist och tränaren Nils Blomberg, ett team som höll ihop genom hela karriären. Han tog EM-titeln i tungvikt 1956 med en knockoutseger över italienaren Franco Cavicchi och försvarade den flera gånger, bland annat mot engelsmannen Henry Cooper.

Genombrottet mot toppen kom i september 1958, då Johansson mötte amerikanen Eddie Machen på Nya Ullevi i Göteborg inför 53 614 åskådare, fortfarande rekord för svensk arenaidrott, och knockade ut honom redan i första ronden. Den segern öppnade dörren till en VM-match.

Den 26 juni 1959 möttes Johansson och den obesegrade Floyd Patterson på basebollarenan Yankee Stadium i New York inför 30 000 åskådare. Johansson golvade Patterson sju gånger innan domaren bröt matchen på teknisk knockout efter två minuter och tre sekunder av tredje ronden. Sverige hade fått sin första och hittills enda tungviktsvärldsmästare, och mottagandet hemma blev enormt: nästan 2 000 personer väntade på Torslanda när han landade, och tiotusentals firade honom på Ullevi och Gröna Lund. Samma bragd om nationell boxningsstolthet känns igen decennier senare, när Otto Wallin klev in mot Tyson Fury som en av de få svenska tungviktarna som fått chansen på den absoluta toppnivån.

Vad hände i returmatcherna mot Patterson?

Floyd Patterson krävde revansch, och den 20 juni 1960 möttes de igen på Polo Grounds i New York. Den här gången vann Patterson på knockout, och Johansson blev liggande med ryckningar i benet i tio minuter innan han kunde lämna ringen. En tredje och avgörande match följde i mars 1961 i Miami, Florida: Johansson golvade Patterson två gånger redan i första ronden, men mästaren reste sig och tog knockoutsegern i sjätte ronden.

Johansson återtog i stället EM-titeln 1962 genom att slå ut engelsmannen Dick Richardson, och avslutade karriären den 21 april 1963 med en poängseger över Brian London i Stockholm. Facit blev 26 vinster, 17 på knockout, och bara 2 förluster på 28 matcher, en tradition av svensk tungviktsboxning som decennier senare skulle fortsätta genom boxare som Badou Jack, fast i en helt annan viktklass.

Ingemar Johanssons liv efter boxningskarriären

Efter VM-året 1959 bosatte sig Johansson i Schweiz av skatteskäl, men flyttade senare till Florida där han bland annat drev ett motell i Pompano Beach och gifte sig med sin tredje fru, reportern Edna Alsterlund. På 1980-talet blev han känd för en helt annan gren: han sprang Stockholm Marathon flera gånger och tävlade till och med i maraton mot sin gamle rival Patterson, som de båda förlorade mot varandra vid olika tillfällen.

År 1999 flyttade Johansson hem till Sverige. Från 2003 vårdades han för en kombination av alzheimer och frontallobsdemens, en sjukdom som kan ha samband med åren i ringen, och tillbringade sina sista fem år på ett äldreboende i Onsala i Kungsbacka kommun. Ingemar Johansson avled där den 30 januari 2009, 76 år gammal, med sonen Thomas vid sin sida. Utanför Ullevi i Göteborg står sedan 2011 statyn “Ingo - the Champ” som ett permanent minne över mannen som gav Sverige dess enda VM-titel i tungvikt.

Bild: SCANPIX / Wikimedia Commons, public domain.