Frank Andersson är död – blev 62 år efter en lysande brottningskarriär

Frank Andersson är död. Brottningslegenden var en av Sveriges mest framgångsrika brottare genom tiderna: tre VM-guld, fyra EM-guld och ett OS-brons i Los Angeles 1984, allt i grekisk-romersk stil. Efter den amatörkarriären gjorde han proffswrestling i Japan och USA under 1990-talet, innan han blev en folkkär tv-profil. Frank Andersson dog den 9 september 2018, 62 år gammal, efter komplikationer i samband med en hjärtoperation.

Frank Anderssons karriär i brottning

Frank Öivind Stefan Andersson föddes den 9 maj 1956 i Trollhättan och tillhör de så kallade “56-orna” — svenska idrottsstjärnor födda samma år som Björn Borg, Ingemar Stenmark, Linda Haglund och Thomas Wassberg, alla med stora internationella framgångar under samma era. Bland andra svenska idrottslegender från den perioden märks även boxaren Ingemar Johansson, som blev världsmästare i tungvikt ett par decennier tidigare.

Han inledde brottningskarriären hemma i Trollhättan men värvades tidigt till Djurgårdens IF, där han blev en ständig medlem. Under den mest aktiva perioden på 1970-talet tävlade han även för Sundsvalls brottarklubb, dit han värvades av brottarlegendaren Pelle Svensson. Frank Andersson vann junior-VM redan 1973 och 1975, och byggde därefter upp en av svensk idrotts mest imponerande medaljsamlingar i mellanvikt: tre VM-guld (1977, 1979 och 1982), två VM-silver (1978 och 1981), fyra EM-guld (1976, 1978, 1979 och 1981) samt tolv SM-guld mellan 1975 och 1987. År 1977 tilldelades han Svenska Dagbladets guldmedalj, en av svensk idrotts finaste utmärkelser.

Karriärens höjdpunkt kom vid OS i Los Angeles 1984, där Frank Andersson tog brons i grekisk-romersk stil. Målet var guld, men bronset blev ändå hans sista stora internationella mästerskap efter totalt 22 tävlingar, från EM-debuten som 16-åring i Lausanne till VM i klassisk stil i Oslo 1985. Den enda motståndare han aldrig lyckades knäcka fullt ut var sovjetiske Igor Kanygin, som vann tio av tolv inbördes möten.

Biografi: proffswrestling i Japan och USA

Under 1990-talet lämnade Frank Andersson amatörbrottningen och gjorde i stället karriär inom professionell wrestling, en övergång som var relativt ovanlig för svenska OS-medaljörer. Han tränades av den tidigare olympiern Brad Rheingans och vid WCW Power Plant, och gjorde proffsdebut den 3 maj 1991 för American Wrestling Association, där han besegrade Randy Thornton. Precis som andra brottare som gått samma väg mot grappling och submission wrestling tog han med sig sin bakgrund i grekisk-romersk stil in i ringen och blev en respekterad namn både i New Japan Pro Wrestling och i WCW, innan han pensionerade sig 2014.

Frank Anderssons liv efter karriären

Efter idrottskarriären blev Frank Andersson en välkänd tv-profil i Sverige. Han medverkade som gäst i SVT:s Mästarnas Mästare och berättade där om uppväxten i Trollhättan, ett program som även gett andra svenska idrottsprofiler en plattform att berätta sina historier. År 2011 deltog han i Let’s Dance tillsammans med danspartner Charlotte Sinclair. Privat efterlämnade han brodern Tommy Andersson, brorsonen Svante Andersson och dottern Montana.

Andersson är död: dödsfallet 2018

I slutet av augusti 2018 lades Frank Andersson in på sjukhus efter att ha drabbats av hjärtproblem. Han genomgick en lång operation där han fick ett mekaniskt hjälphjärta, men drabbades av svåra komplikationer och avled söndagen den 9 september 2018 på Karolinska sjukhuset i Solna, 62 år gammal. Familjen har senare berättat för media att en aggressiv bakterie i lungan bidrog till dödsfallet. Många svenska idrottsprofiler, däribland brottaren Martin Lidberg, hedrade honom vid begravningen och beskrev honom som anledningen till att de själva började brottas.

Frank Andersson lämnade efter sig ett arv som en av Sveriges mest kompletta idrottare: en brottare som dominerade sin viktklass internationellt under flera decennier, byggde en andra karriär i wrestlingringen och till slut blev en älskad del av det svenska tv-landskapet.

Bild: Frankie Fouganthin / Wikimedia Commons, licens CC BY-SA 4.0.