Kung fu: historia, stilar och skillnaden mot wushu

Kung fu är samlingsnamnet för Kinas kampsportstraditioner, ett begrepp som i väst kommit att beteckna allt från Shaolinmunkarnas stridskonst till den lugna rörelsemeditationen i tai chi. Ordet i sig betyder inte “slagsmål” utan “skicklighet genom hårt arbete”: en definition som säger mer om kung fus själ än de flesta actionfilmer gör. Traditionen räknas som en av Kinas äldsta, med antika rötter som sträcker sig långt tillbaka i landets historia. I Sverige stavas ordet ibland ihop till kungfu, men båda formerna syftar på samma tradition.

Vad betyder kung fu och hur skiljer det sig från wushu?

Kung fu (功夫, pinyin gōngfu) är egentligen ett vardagligt kinesiskt begrepp för målmedvetenhet och skicklighet inom vilket område som helst, inte bara stridskonst. Det korrekta kinesiska ordet för kampsport är i stället wushu, “stridskunskap”. I Taiwan används ofta i stället termen kuoshu, som betyder ungefär “nationalsport”, om samma tradition.

Att kung fu blev liktydigt med kinesisk kampsport i väst beror till stor del på undermåliga översättningar i filmtextning under 1900-talet. Wushu har i modern tid utvecklats till en standardiserad tävlingssport med domare och poängbedömning, medan kung fu i dagligt tal fortfarande syftar bredare på traditionell kinesisk stridskonst, inklusive stilar som shaolin kung fu, wing chun och tai chi.

Kung fus historia: så här började allt vid Shaolintemplet

Ursprunget är omtvistat. En känd legend berättar att munken Bodhidharma (Damo) reste från Indien till Kina på 500-talet och förde med sig fysiska övningar till Shaolintemplet i Henan-provinsen, som senare utvecklades till Shaolin kung fu. En annan tradition menar att stridskonsten redan fanns i Kina under Shang- och Zhoudynastierna (1700–221 f.Kr) i form av danslika rörelser, långt innan Bodhidharma ens föddes.

Under Qin- och Handynastierna (221 f.Kr–220 e.Kr) började tekniker som mer liknar dagens kung fu ta form, och under Tangdynastin (618–907) systematiserades träningen ytterligare. Genom århundraden vävdes stridskonsten samman med kinesisk medicin, andningsövningar och Chan-buddismen som praktiserades av Shaolinmunkarna, en tradition som i väst är mer känd under sitt japanska namn zen.

Stilarna inom kung fu

Kung fu är inget enhetligt system utan ett samlingsnamn för hundratals stilar, ofta indelade efter region eller filosofi:

• Shaolin kung fu – den mest kända stilen, utvecklad av munkarna i Shaolintemplet under mer än 1 500 år. Fysiskt krävande, med slag, sparkar, kast och vapenträning.
• Wing chun – en snabb, kompakt stil inriktad på närstrid och effektivt självförsvar, känd internationellt bland annat via Bruce Lees tidiga träning.
• Tai chi och qigong – ofta kallade “inre” stilar, med långsamma, flytande rörelser fokuserade på balans, andning och inre energi snarare än strid.
• Stilar med ursprung i Wudang-bergen, en motpol till Shaolin där tai chi och andra “mjuka” tekniker traditionellt utvecklades av munkar inom taoismen.

Vissa stilar innefattar också vapenträning, med redskap som stav, svärd och trident, medan andra håller sig strikt till obeväpnad teknik.

Filosofin bakom kung fu: yin yang, chi och mental träning

Kung fu delas traditionellt in i tre träningsdelar som går in i varandra: fysisk träning (styrka, rörlighet, kondition), rörelseintelligens (formerna, alltså inövade rörelsesekvenser) och mental träning av sinnet. Målet är balans mellan dessa, ett uttryck för människans strävan efter självförbättring och principen yin och yang: mjukt mot hårt, inre mot yttre.

Central i filosofin är också chi (qi), utövarens inre energi, som tränas genom andningskontroll och medveten rörelse. Enligt traditionen är det just samspelet mellan kropp och chi, snarare än ren råstyrka, som gör en kung fu-utövare skicklig i självförsvar.

Kung fu i populärkulturen

Ingen har haft större betydelse för kung fus globala genomslag än Bruce Lee, vars filmer på 1970-talet gjorde både Shaolintemplet och ordet “kung fu” världskända utanför Kina. Jackie Chan förde traditionen vidare med sin blandning av akrobatik och komedi, och kung fu-filmer som genre inspirerar fortfarande både Hollywood och Hongkong-produktioner. Samma popkulturella våg gav även upphov till berättelser om japansk kampsport på film, som du kan läsa mer om i rollistan till Cobra Kai.

Börja träna kungfu i Sverige

Kung fu och wushu har funnits organiserat i Sverige sedan 1970-talet, i dag samlat under Svenska Wushu Förbundet med klubbar i de flesta större städer. Nybörjare möts oftast av grundläggande former, sparkar och slagteknik innan mer avancerad vapenträning eller tävlingsinriktad wushu blir aktuellt.

Den som redan tränar en annan kampsport känner ofta igen mycket i kung fu. Grepp- och kastmomenten påminner om det som beskrivs i vår guide till brasiliansk jiu-jitsu, medan slag- och sparkteknikerna har paralleller till thai boxning. Vill du i stället jämföra med Japans kampsportstraditioner finns en genomgång i vår artikel om japansk kampsport.