Harry Persson: boxaren som blev arbetarklassens idrottshjälte

Harry Persson, kallad HP, var stensättaren från Vasastan som blev Sveriges förste stora idrottshjälte. Den 14 juni 1926 knockade han engelsmannen Phil Scott i London och blev europamästare i tungviktsboxning, en bragd som gjorde honom till en möjlig utmanare om själva världsmästartiteln. Fem år senare, 1931, satte en förlust mot norrmannen Otto von Porat punkt för karriären.

Vem var Harry Persson?

Harry Persson föddes 24 september 1898 i Adolf Fredriks församling i Stockholm och dog 1 oktober 1979 i Solna. Han boxades som skandinavisk mästare och tog 1926 EM-titeln i tungvikt inom förbundet EBU, den europeiska motsvarigheten till dagens stora titelorganisationer. I folkmun kallades han bara HP, och tillsammans med simmaren Arne Borg räknas han som en av 1920-talets allra största svenska idrottsstjärnor. Hans yngre bror Erik “Lillis” Persson blev själv landslagsman för AIK i fotboll, ishockey och bandy.

Hur växte Harry Persson upp i Vasastan?

Persson växte upp under fattiga förhållanden i Vasastan i Stockholm. Pappan August, som körde spårvagn, försvann tidigt ur familjens liv, och mamma Clara försörjde sina tre söner genom att städa och tvätta hos andra familjer. Redan som elvaåring fick Harry ut i arbete: springpojke hos en målarmästare, hantlangare på byggen och slutligen stensättare, ett yrke som byggde upp den slagstyrka han senare blev känd för i ringen. Familjen flyttade så småningom till det fattiga arbetarkvarteret Hagalund i Solna, där Persson bosatte sig större delen av livet.

Hur började Harry Persson boxas som amatör i Solna BK?

Vintern 1921 började Persson träna boxning och anslöt sig till klubben Solna BK. Debutmatchen blev tuff: han mötte dansken Sören Petersen, som samma år tagit OS-silver i tungvikt, och förlorade på poäng. Det blev den enda förlusten under amatörtiden. Persson vann samtliga sina återstående matcher, de flesta på knockout, men fick 1922 lämna återbud till SM-finalen på grund av en handskada och blev därför aldrig svensk amatörmästare.

Varför blev Harry Persson proffsboxare 1922?

Samma sommar ställde Persson upp i en uppvisningsmatch i Bro nordväst om Stockholm, arrangerad av Bro IK. Matchen gav honom åttio kronor, men gjorde honom samtidigt diskvalificerad som amatör. Beslutet att gå pro var för Persson självklart: han såg boxningen mer som en födkrok än ett nöje. I Stockholm rådde vid den här tiden ett polisförbud mot professionell boxning, utfärdat 1921 efter att flugviktaren Erik Hultberg avlidit efter en match. Perssons manager och promotor Hjalmar “Hjalle Palton” Palmqvist löste problemet genom att bilda Allmänna Boxningssällskapet, ABS, ett slutet sällskap där publiken köpte medlemskort och därefter biljetter, vilket kringgick förbudet.

Persson debuterade som proffs 14 februari 1923 mot dansken Emil Andreasen och vann på teknisk knockout i nionde ronden. Han vann sina femton första proffsmatcher i följd, bland andra över tysken Breitensträter och kanadensarna Gains och Jones. I den sextonde matchen, mot holländaren van der Veer, blev det oavgjort, och i den artonde, en returmatch mot samme man, kom karriärens första förlust.

Hur vann Harry Persson EM-titeln mot Phil Scott 1926?

Efter fem nya segrar, bland dem en revansch mot Sören Petersen, fick Persson chansen mot tungviktsboxaren och engelsmannen Phil Scott i London den 14 juni 1926. Persson låg klart under på poäng, men i elfte ronden lyckades han slå ut Scott och blev därmed europamästare i tungvikt inom EBU. Efter matchen räknades Persson som en möjlig utmanare till amerikanen Jack Dempsey om själva världsmästartiteln, en nivå ingen svensk boxare nått tidigare.

Vad hände under Harry Perssons USA-turné 1926?

Segern mot Scott öppnade dörren till USA, dit Persson reste samma höst för att pröva lyckan mot amerikanska stjärnor. Han inledde starkt med en uppmärksammad poängseger över Johnny Risko i Madison Square Garden i New York. Totalt gick han sex matcher i USA och vann de tre första, men förlorade de tre sista. Mest omdiskuterad blev matchen den 1 november 1926 mot Bud Gorman i New York, som Persson förlorade på en diskvalifikation för alltför låga slag, ett beslut han själv ansåg felaktigt. Revanschen kom i Stockholm 1927, då Persson vann i femte ronden, en match som senare blev grunden till matchfilmen “Harry Persson – Bud Gorman”. Efter USA-turnén rankades Persson som sjua i världen, bakom världsmästaren Gene Tunney, men han nådde aldrig hela vägen till toppen.

Varför blev matchen mot Otto von Porat 1931 slutet på karriären?

Persson fortsatte boxas i ytterligare elva matcher efter Gorman-revanschen, bland annat en oavgjord match 1928 mot Johnny Widd, den enda gången han som proffs mötte en svensk motståndare. Den 23 augusti 1931 möttes han av norrmannen Otto von Porat, olympisk guldmedaljör i tungvikt från 1924. Persson verkade trött och uppgiven och förlorade på teknisk knockout redan i första ronden. Det blev slutet på den tävlingsmässiga karriären, och de få matcher som följde var av ren uppvisningskaraktär.

Vad gjorde Harry Persson efter boxningskarriären?

Efter boxningen återgick Persson till sitt gamla yrke som stensättare och arbetade även som ordningsvakt på det populära Stockholmsnöjespalatset Nalen. Han beskrivs som stor, kraftigt byggd och tystlåten, men enormt omtyckt bland arbetarklassen, som han förblev förbunden med genom hela karriären. Persson är begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Han räknas som den svenska idrottens förste riktiga folkhjälte, långt före namn som Ingemar Johansson, Ingemar Stenmark, Björn Borg och Zlatan Ibrahimović, och delar den platsen i boxningshistorien med senare svenska Europamästare som Bosse Högberg. År 2001 hedrades hans liv med konsertoperan “HP – folklig opera om ett boxaröde”, med musik av Lars-Åke Franke-Blom.

Harry Perssons filmografi: medverkade boxaren i film?

Persson dök upp på vita duken flera gånger under sin karriär. Han hade en liten roll som boxare i “Gamla gatans karneval” (1923) och tog huvudrollen i “För hemmet och flickan” (1925). Matchen mot Bud Gorman blev grunden till matchfilmen “Harry Persson – Bud Gorman” (1927), och han medverkade även i “I gult och blått” (1932), som sig själv och i en statistroll, samt i en mindre roll i “Grabbarna i 57:an” (1935). Klipp ur Gorman-matchen återanvändes så sent som 1958 i filmen “Jazzgossen”.

Vidare läsning: böcker, källor och externa länkar om Harry Persson

Persson gav själv ut två böcker om sin karriär: “Min skuggboxningsmetod” (1924) och memoarerna “10 år i ringen” (1933), där han beskriver uppväxten i fattigdom och vägen till EM-titeln. Hans liv finns dokumenterat i Svenskt biografiskt lexikon hos Riksarkivet, och tidningen Proletären har vid flera tillfällen skrivit om honom som “arbetarnas första idrottshjälte”. Redan den 31 oktober 1924, innan Sveriges regelbundna radiosändningar ens hade dragit igång, skildrade en av landets första radioprovsändningar hans match mot kanadensaren Larry Gains, ett tecken på hur stort namnet Harry Persson redan då hade blivit i Sverige.

Bild: Harry Persson, public domain via Wikimedia Commons.