Taekwondo bälten: färgordning, gup-system och gradering

Taekwondo bälten visar hur långt en utövare har kommit i sin träning, från nybörjarens vita bälte till det svarta som markerar första dan-graden. Färgordningen är i grunden densamma i hela Sverige: vitt, gult, grönt, blått, rött och svart, med mellangrader som markeras med streck på bältet. Under varje bälte ligger ett gup- eller dan-nummer, ett bestämt poomsae-mönster och en gradering där tränaren bedömer om utövaren är redo för nästa steg.

Vilka bältesfärger finns det i taekwondo?

De sex huvudfärgerna i taekwondo är vitt, gult, grönt, blått, rött och svart. Ordningen är gemensam för i princip alla klubbar som följer World Taekwondos (WT) standard, även om detaljerna kring mellansteg kan variera.

Mellan huvudfärgerna lägger många klubbar in extra grader som markeras med ett eller flera streck på bältet, snarare än en helt ny färg. Ett gult streck kommer alltså före ett rent gult bälte, och ett rött bälte med två svarta streck ligger strax under svart bälte. Hur många sådana mellansteg en klubb använder skiljer sig åt, särskilt i barnträning där stegen ofta är fler för att hålla motivationen uppe.

Vad är skillnaden mellan gup och dan?

Gup är den grad varje utövare har innan svart bälte. Systemet räknas nedåt: en nybörjare börjar på 9:e eller 10:e gup beroende på klubb, och varje godkänd gradering sänker siffran ett steg tills 1:a gup nås strax före svart bälte.

När utövaren graderar upp till svart bälte byter siffrorna riktning. Dan-graderna räknas uppåt från 1:a dan, och en tränare med lång erfarenhet kan i teorin nå ända upp till 9:e eller 10:e dan. Steget från 1:a till 2:a dan tar normalt längre tid än något enskilt gup-steg, och kraven på teknik, teori och personlig mognad ökar för varje ny dan-grad.

Vilka poomsae hör till varje bälte?

Varje bälte är kopplat till ett bestämt poomsae, ett fastställt rörelsemönster som utövaren visar upp vid graderingen. Gup-graderna tränar Taegeuk-serien: Il Jang, Yi Jang, Sam Jang, Sa Jang, Oh Jang, Yuk Jang, Chil Jang och slutligen Pal Jang strax innan svart bälte. Namnen är koreanska räkneord, så Il Jang betyder ungefär “mönster ett” och Pal Jang “mönster åtta”.

Efter svart bälte tar en ny uppsättning mönster vid, ett för varje dan-grad: Koryo för 1:a dan, Keumgang för 2:a, Taebaek för 3:e, Pyeongwon för 4:e, Sipjin för 5:e, Jitae för 6:e, Cheonkwon för 7:e, Hansu för 8:e och Ilyeo för 9:e. Systemet liknar det som används i andra kampsporter med bältesgradering, som judo bälten och karate bälten, där varje grad också kopplas till ett tekniskt krav snarare än att bältet bara delas ut efter tid i sporten.

Hur går en gradering till?

En gradering testar både fysisk och teoretisk kunskap. Utövaren visar grundtekniker, sitt poomsae för aktuell grad och ofta någon form av enstegskamp eller fri kamp, samtidigt som tränaren bedömer precision, snabbhet, uthållighet och personlig stil.

Utöver det tekniska ingår ofta en muntlig eller skriftlig del där utövaren ska kunna namnge tekniker och mönster på koreanska samt redogöra för vad de innebär. Tränaren väger också in disciplin och attityd under träningen, inte bara prestationen vid själva graderingstillfället.

De flesta klubbar arrangerar en gradering per termin, och kostnaden ligger ofta runt ett par hundra kronor, ibland med ett nytt bälte inkluderat om det ingår i den nya graden. Klarar man inte alla moment finns i regel en ny chans nästa termin, och tränaren ger konkret återkoppling på vad som behöver tränas mer.

Vad symboliserar bältesfärgerna?

Flera klubbar använder en växtmetafor för att förklara vad färgerna står för, även om det inte är en officiell regel utan snarare en pedagogisk tradition. Vitt bälte representerar startpunkten, som en jord utan frö. Gult bälte symboliserar fröet som börjar gro, grönt bälte det unga trädet som växer i solen, och blått bälte trädet som sträcker sig allt högre.

Rött bälte förknippas ofta med fara och kontroll, en påminnelse om att utövaren nu har tillräcklig kraft för att behöva extra disciplin. Svart bälte markerar mognad och behärskning, men beskrivs av de flesta klubbar snarare som en ny startpunkt än ett slutmål, eftersom dan-graderna fortsätter långt bortom den första.

Vad betyder strecken mellan bältena?

Ett streck på bältet visar att utövaren har klarat en del av kraven för nästa hela bälte men inte hela steget än. Ett gult streck kommer före ett rent gult bälte, och kombinationer som “grönt bälte med två blå streck” används för att skapa fler, mindre steg mellan huvudfärgerna. Systemet används mest i barn- och ungdomsträning där täta delmål håller motivationen uppe, medan vuxengrupper ibland hoppar över en del av strecken.

Vad krävs för en godkänd gradering?

Utöver att kunna sitt poomsae och sina grundtekniker bedöms utövaren på flera fysiska och psykiska mått: precision och distinkta rörelser, snabbhet och flexibilitet, uthållighet och styrka, samt kontroll, disciplin och fair play under övningarna. De flesta klubbar kräver också aktivt deltagande i de flesta träningspass under terminen innan man ens får anmäla sig till gradering.

Skiljer sig bältessystemet mellan klubbar?

Grundordningen med sex huvudfärger är gemensam, men antalet mellansteg, exakt vilka streck som används och hur många gup-nivåer som finns innan svart bälte kan variera mellan klubbar. Vissa klubbar räknar från 10 gup, andra från 9, och antalet streck mellan färgerna skiljer sig särskilt i barnträning. Den som byter klubb bör därför alltid stämma av sin aktuella grad med den nya tränaren innan nästa gradering.

Källa: gradering och bältessystem baserat på svenska taekwondoklubbars officiella graderingsinformation, i linje med World Taekwondos standard.